dagen för 5 år sedan, den minns jag som igår. exakt på tiden vet jag ej, men tror att klockan var någonstans mellan 06-07 på morgonen. jag bodde vid detta tillfälle i eskilstuna, hade börjat plugga precis på ekonomprogrammet. jag minns exakt hur min lägenhet såg ut.
det som hände var att jag fick ett sms av min kära farmor som löd:

Nu har pelle somnat in.

Det tog mig en stund o fatta, eftersom jag sov vid den tidpunkten på morgonen så var nyvaken.
Sen kunde jag inte sluta gråta. Även fast att man visste att han var sjuk och att det skulle hända, så blev man helt chockad och deppig. man fattade inte.

Pelle led av bukspottkörtelcancer. När de upptäckte cancern var den så långt gånget att inget gick o göra, om jag minns helt rätt. Och det jag minns var att läkarna hade gett honom en säsong kvar att leva, så han valde att inte få någon större behandling, ingen strålning. han ville kunna leva så bra som möjligt den korta tid han hade kvar.
Men han överlevde första säsongen och den andra, tror han klarade den tredje säsongen oxå. så han fick längre tid på sig o försöka leva ett så normalt liv som möjligt, hur man nu kan göra det när man vet att dagen snart är kommen.

Men han var stark Pelle. Något roligt som jag minns som prästen sa på minnesstunden var när Pelle hade ringt till prästen. Då hade pelle sagt, "jag ska dö". prästen hade svarat "ja, det ska vi alla någon gång göra". Det var så pelle var. han hade humor. Men denna gång var han ju allvarlig.
Pelle ringde prästen själv och fixade och grejade med sin begravning.

När vi äter jordgubbar på sommaren så tänker jag alltid på pelle. för åt man jordgubbar o mjölk, ja då var man ju tvungen att ha en skvätt grädde till oxå. Det var pelle som lärde mig o tycka om det, och idag har jag ALLTID grädde och mjölk till jordgubbarna.

Så idag är alltså Pelles dödsdag.
Kom på detta då mamma och jag var ute i skogen i söndags, och jag frågade om hon pratat något med sin familj, alltså mammas mamma, min mormor, eller min moster. och då sa hon att dom hade varit hos mormor, då hon fyllde år på lördagen, och då kom jag på, att så hade även Pelle gjort om han levt idag. Han hade i så fall blivit 77 år. Kommer ihåg när han fyllde 70 år och hela släkten var ute och åkte båt. på göta kanal. tror vi åkte från söderköping och till norsholm. på båten var d lite mat och så. Jätte mysigt.

Något annat som jag vet att pelle var så himla glad över att han fick vara med på, det var min bal. Han var mkt mkt sjuk då. Men han orkade komma. Det var stort för oss båda tror jag!



här är en bild på mig och min danspartner, och då kära Pelle. Nu i efterhand ser man hur sjuk han var. så smal o tanig. Pelle var alltid lite rund om kinder och så, en sådan där mysig "farfar" som man ska ha. men här var d bara skinn o ben kvar. men var en stor dag att han orkade vara med.

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta Pelle. och jag vet att du alltid finns hos farmor. hon sitter där hemma och pratar med dig ofta, och jag hoppas du sitter o vakar över henne. PUSS